En av de bästa sakerna i min garderob...
... är naturligtvis min leopardmönstrade kappa. Igår fick jag inviga den! Ni som följer mig på instagram har redan sett den. Köpt här. Det är min systers webshop och det finns så sjukt fina grejer där!
@sofiakoistinenedlund om ni vill följa mig på instagram
Tortillabröd LCHF
Idag gjorde jag något roligt, nämligen bakade tortillabröd. Har inte smakat dem ännu eftersom de är till fajitas-middagen imorgon men de blev riktigt fina om man får skryta! Receptet är hämtat här.
Som vanligt har jag ändrat lite efter eget tycke men det blev relativt likt originalet iallafall.
TORTILLABRÖD LCHF
6 mindre tortillas (storlek som stora assietter)
3 stora tortillas:
2 dl mjölk
2 ägg
30 g riven ost
2 msk fiberhusk
1,5 dl pofiber
1 tsk bakpulver
2 krm salt
olja
Sätt ugnen på 200 grader.
Värm mjölken så den blir ljummen.
Vispa ihop ägg, riven ost och mjölk.
Blanda de torra ingredienserna och vispa ner. Blanda ihop allt till en deg och låt svälla i 10-15 minuter.
Ta en stor klump och lägg på bakplåtspapper som du penslat med olja. Lägg plastfolie ovanpå och kavla så den blir så tunn som möjligt. Använd något runt (jag hade en assiett modell större) och skär bort överflödsdeg, (lägg tillbaka i kastrullen och använd till nästa tortilla). Dra av folien, pensla med olja och stoppa in tortillan i ugnen. Den är klar när kanterna börjar bli lite bruna (den ser inte klar ut i mitten men det är den!).
Recension kommer!
Dagens och gårdagens mat
Blev lite omflyttning i matschemat, men vad gör väl det? :) sjukt gott både igår och idag!
Igår: Ugnsstekta kycklingklubbor med sås gjord på skyn, serverade med smörstekt paprika, hemmagjord aioli samt grönsallad.
Matschema
Dock ska jag till min syster i helgen, och det är inte säkert att matschemat följs till punkt och pricka när jag är där. LCHF kommer jag äta ändå såklart.Det bästa med att veta vad man ska äta är att man minskar risken för avsteg ur kosten plus att det är betydligt lättare att storhandla när man vet vad man ska äta. Tillägger än en gång att jag och min sambo äter samma mat i grunden, men han äter pasta/ris/potatis till och jag äter oftast en god grönsallad eller liknande. Självklart hade det underlättat att båda äter samma kost, men det funkar det här också. Det är ju vanlig mat, bara mindre kolhydrater.
ps. vi älskar kyckling ;)
Bättre och bättre
Jag har börjat om med LCHF igen, och det är så skönt när man känner att många saker faller på plats bara genom att man styr om kosten. Det underlättar mitt liv att inte ha blodsockertoppar och dalar när jag mår som jag mår så det känns underbart.
Jag har pysslat med designen här på bloggen också, mest för att det ska bli inspirerande igen att titta in här. Ni är ju trots allt en klunga som klickar er in här varje dag och det uppskattar jag till max!
Eftersom jag mår bättre och har mer energi känns bloggen som ett bra sätt att rycka upp mig ännu mer. Ser ljust på framtiden och har inte längre samma ångest som tidigare. Så snart kan ni se framemot mer uppdateringar, både från kosten men även träning och annat som jag gillar.
Kram på er!
När man slår i botten
Jag gissar att många av er som läser här insett att jag inte mått så himla bra. Jag skriver det här inte för er skull, utan för min. För att jag ska kunna titta tillbaka om ett år och förstå hur det var.
För nästan prick en månad sen rasade alla murar jag byggt upp omkring mig.
Sen mamma dog i juni har jag inte tagit mig tid att sörja, och inte kunnat göra det heller. Under hela hösten och början av vintern har jag knappt kunnat gråta. Ja, knappt kunnat visa några känslor alls. Jag har jobbat och slitit och aktiverat mig med massor av saker för att slippa det jobbiga som hänt. Förlorat mycket av min sociala förmåga, stängt mig inne.
När vi åkte till Thailand förstod jag att något var riktigt snett, för hela resan kändes det som att jag var utanför mig själv. Jag var likgiltig. Det här är svårt att förklara så man förstår om man inte varit i stor sorg/chock själv. Det är som att man är med, man skrattar, badar, äter, tar del av intryck, lagrar minnen. Men på ett annat sätt är man inte där, det är som att man distanserat sig från sig själv och är några meter bort. Man är på ett vis i en bubbla, allt är lite suddigt, lite grått.
När vi kom hem kände jag att jag måste göra något åt situationen, och kontaktade vårdcentralen. Doktorn var chockad över att det första jag gjorde var att börja gråta hämningslöst. Lovade att skicka remiss till vuxenpsykiatrin så jag skulle få någon att prata med. Jag fick Esomeprazol för magen, en tablett, som tack och lov, hjälpte bättre än de jag ätit tidigare. Berättade även att jag fått några panikångestattacker under denna period och sa det till doktorn, men det var inget han la någon vikt vid. Det var i slutet av november.
Så började väntan på ett remissvar, julen kom och jag ville inget hellre än att slippa fira julafton. Vad tjänar det till, när ens mamma ändå inte ringer eller kramar om en på julaftonsmorgonen? Det blev värre och värre. Min maktlöshet och sorg gjorde avtryck i alla delar i mitt liv. Magen blev värre, hålet inom mig större. Så, en måndag jag var ledig från jobbet i slutet av januari brast allt.
Jag grät och hatade varenda del av mitt liv, jag hatade mig själv för det som hänt, och för vem jag blivit.
Från den glada, positiva, starka, till den deprimerade, sorgsna, svaga.
Jag ringde till vårdcentralen i förtvivlan och panikångestattackerna avlöste varandra den dagen. Direkt jag slutat gråta och trodde jag lugnat ner mig sköljde ångest från tidigare händelser över mig. Jag har aldrig varit så säker på att jag ska dö som de hemska timmarna.
Jag fick en tid på tisdagen och när jag kom dit var det en annan doktor jag fick träffa. Jag hade ingen livslust eller kraft kvar. Jag visste bara att jag inte ville dö, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna fortsätta leva. Jag frågade rakt ut var min remiss till psykiatrin var, att jag behöver den nu. Alltjämt gråtandes, med fruktansvärt ont i magen.
Svaret jag fick var att den kommit tillbaka redan samma dag som jag var på besöket sist. I slutet av november. Med ett nej. Alltså skulle jag inte få någon hjälp. Att ens mamma tagit sitt liv är inte en tillräckligt stor anledning att bli inslussad och få hjälp från psykiatrin. Jag hade väntat över två månader helt i onödan. Sökt hjälp helt i onödan. Aldrig fått veta att jag blev nekad hjälp. Han bad hundra gånger om ursäkt för att ingen ringt mig och att doktorn jag träffat vid sista besöket var en såkallad stafettläkare, men att det ändå inte var en ursäkt. Då rasade jag ihop totalt och fullkomligt. Att jag skulle orka kliva upp och leva mitt liv berodde helt på att jag skulle få hjälp från psykiatrin.
Denna doktor lovade iallafall att skicka en ny, bättre remiss till psyk, och för två veckor sen kom en bekräftelse att jag skulle få komma på "bedömningsbesök". Det tar upp till tre månader. Efter det kommer jag bli inslussad till rätt person och det tar också upp till tre månader. Alltså upp till sex månader bara för att få prata med någon? Sjukt? Ja!
Besöket slutade med en fyraveckors sjukskrivning, som såhär när jag ser på det i efterhand, var helt nödvändig. Då trodde jag han skojade. Jag, sjukskriven? Men första veckan låg jag bara, hade ingen kraft. Andra veckan försökte jag göra saker, det gick sådär, sov mycket. Tredje veckan blev magen mycket värre, och det konstaterades att jag förutom svår magkatarr även lider av irriterad gallblåsa. Förra veckan var helt okej, energin började komma tillbaka men det är också då sorgen bryter sig förbi och gör sig synlig. Grät ofta, pratade med mina systrar mycket och även med Carro. Satte ord på det jag inte kunnat säga tidigare.
Jag tror doktorn räddade mig, för om jag inte blivit sjukskriven den dagen hade jag hamnat på psykakuten så småningom. Min kropp var helt i stress. Denna vecka är sista helt sjukskriven. Sedan ska jag så smått försöka mig på att jobba igen, först 25%, sedan 50% osv. Det känns okej. Jag längtar efter mina fina kollegor och mina kunder.
Det är fortfarande dagar då allt känns helt hopplöst. Men det finns också dagar då jag kan se ljust på livet, njuta av solen och värmen som smyger sig in alltmer. Jag kan lättare prata med människor, det är inte lika konstlat längre. Jag hittar inspiration och motivation till att göra saker. Jag längtar efter personer och tar mig tid att ringa, eller prata, det har jag inte gjort på väldigt länge. Jag hittar känslorna på riktigt och jag kan gråta, men också skratta. Jag är inte längre i samma grådisiga bubbla, utan den faller sönder mer och mer och det är så otroligt skönt. Att komma fram. Att minnas saker med glädje. Att komma en bit ur det svarta hålet som jag varit i.
Imorgon ska jag på en anhöriggrupp för de som mist någon i suicid. Jag tror det blir bra.
Vi hörs snart.
/ Sofia
Att vara less
Förra veckan var jag så förkyld att jag trodde jag satt en golfboll i halsen (kunde knappt svälja) och när det äntligen börjar bli bättre så kommer magsjukan. Igen. Inte. Nöjd. Just. Nu. Är tillbaka en annan dag, mindre less. Puss på er.
De klokaste orden
Sjukt snygga, duktiga, supervältränade och inspirerande Sabina Björk skriver i en av de bloggar jag i princip läser dagligen (jag sitter inte bredvid datorn varje dag men när jag gör det så ligger hon högt på listan). Jag har dessutom haft turen att träffa henne flera gånger, även om det var längesen nu. Hon skrev det finaste och mest motiverande blogginlägget jag läst på länge. Gå in och läs det själv här och inspireras av hennes fina blogg. Jag postar det även här för fler förtjänar att läsa det:
"Ni vet hur det är efter årskiftet. Höga löften och rivstart! Många satsar stenhårt på strandkroppen till sommaren. Gymmen blir proppfyllda. Träning varje dag och strikta kostregler. Men det är svårt att leva upp till de tuffa kraven, särskilt om man är ovan att träna och julmånadens frosserier lämnat kvar ett stort sötsug. Misslyckande och därav dåligt samvete för att inte ha klarat av sina egna målsättningar. Tillbaka till de gamla livsstilsvanorna och omstart till nästa årsskifte. En karusell och en riktigt dålig vana.
Absolut – sätt upp nya mål inför 2013! Utmana dig, kämpa och kör hårt! Men för att klara av att få in nya rutiner är det smartast att börja med lagom stora utmaningar, för att sedan successivt öka. Relevanta mål är ett krav för att du ska lyckas, vilket ger självkänsla inför nya och större utmaningar. Man säger att det generellt tar 21 dagar att lära sig en ny vana. Se själv till att dina nyårslöften blir framgångsrika. Något du kan ta med dig i livet, inte bara till mitten av februari. Och kom ihåg: bakslag är en del av processen. Hemligheten är att inte ge upp, utan att ta nya tag och fortsätta!"
Absolut – sätt upp nya mål inför 2013! Utmana dig, kämpa och kör hårt! Men för att klara av att få in nya rutiner är det smartast att börja med lagom stora utmaningar, för att sedan successivt öka. Relevanta mål är ett krav för att du ska lyckas, vilket ger självkänsla inför nya och större utmaningar. Man säger att det generellt tar 21 dagar att lära sig en ny vana. Se själv till att dina nyårslöften blir framgångsrika. Något du kan ta med dig i livet, inte bara till mitten av februari. Och kom ihåg: bakslag är en del av processen. Hemligheten är att inte ge upp, utan att ta nya tag och fortsätta!"
Du är fantastisk Sabina!
Godaste kycklingklubborna
För ett par dagar sen så gjorde jag (med risk för att låta skrytsam) så sjuuuukt goda kycklingklubbor. Hittade receptet för länge sen på en blogg jag inte minns namnet på men har tänkt på att göra dem sen dess. Det enda negativa är att det tar tid, dock sköter dem sig själv så de är perfekta att göra en städdag tillexempel (som jag hade). Såsen var enklast möjliga och ett eget påhitt.
Marinerade ugnsstekta kycklingklubbor med creme fraiche-sås
2 kg kycklingklubbor
Marinaden kan man göra lite som man vill men jag hade ungefär det här (lagar alltid mat på känn...):
4 msk olivolja
1 msk soja
1 msk balsamvinäger
en skvätt citron
salt & peppar
2-3 tsk sambal oelek
pyttelite sweet chilli-sås
Blanda ihop och häll jämnt fördelat över kycklingklubborna. Låt stå och marineras i 2 timmar. Slå på ugnen på ca 160 grader; ringla flytande smör i botten på en ugnsstekt form och lägg kycklingklubborna på, pensla resterande marinad över kycklingen så inget går till spillo. Stoppa in i ugnen och stek 2 h. Vänd dem 3-4 gånger under tiden.
Creme fraiche-sås
När de nästan är färdigstekta (tio minuter kvar), ta ut ur ugnen och häll över ¾ dl sky i en panna och klicka ner två dl creme fraiche. Häll på kycklingfond tills du känner dig nöjd med sältan. Koka upp och rör ihop.
Ta ur kycklingklubborna ur ugnen och servera genast med fräst paprika, sås och grönsallad. Köttet blir så mört och fint stekt att det lossnar från benen utan att man behöver anstränga sig. Gott så man vill gråta! Min darling åt den sista kycklingklubban som kvällsfika med bara händerna... haha.
Två veckor
Jag har en hel radda med saker som jag vill hinna skriva här, men det är bara en sak som fattas och det är tiden. Nåväl, vi får hoppas att det blir mer av den varan framöver.
Veckans resultat är... ett som jag till viss del är stolt över men jag som till viss del hade kunnat kämpa mer för att det skulle bli bättre. Har bara hunnit träna två gånger (+ en tiominuters workout hemma med situps, utfall och plankan, men det räknas inte) och även om jag har varit relativt strikt med maten så har det varit mycket småsnaskande på mandlar och tjuvätande av lite banan till tacos och liknande. Efterrätter, vin och annat tjuvande gör ju sitt till också. Så, jag har gjort det okej, men inte bäst. De senaste två dagarna har jag haft ett jättesötsug också, jag vet inte varför. Måste ha fått i mig något som triggade mig men jag vet inte vad.
Men, nu är det dags för en ny vecka med nya möjligheter och det är alltid skönt att inse vad man gör fel, och sedan ändra på de sakerna. Så nu kör vi stenhårt!!!
Igår
Hade världens mysigaste och roligaste gårdag, började med att fixa naglarna hos Sara (Nails By S). Det är verkligen en lyx jag unnar mig, man känner sig så himla mycket kvinnligare och finare. Eftermiddagen spenderades i soffan och sängen, totalt slappandes och mysandes med riktigt god rostbiff i gorgonzolasås och sallad till lunch. På kvällssidan laddade vi om och gjorde oss fina och åkte till bästa Tina och David för middag (LCHF-anpassat till mig, man har vänner av rang). Ugnsstekt lax med rattatouille och kall sås till mig men klyftpotatis fanns också att tillgå. Där spelade vi en match (ej regelrätt, dock rolig) TP och Tina vann såklart! Sedan vidare till finaste Victoria för ost, kex och vin och där satte jag väl i mig en halv brie - jag älskar ost! Sist men inte minst drog vi ut och dansade flera timmar, så idag är jag lagomt mör i kroppen och sinnet men det var så värt det!
Vad gårdagen också visade på var hur enkelt det är att leva enligt LCHF bara man bestämt sig. Det gillar vi!
Red hot chicken-sallad
Dagens mat
Lunch: (Världens godaste snabbmat enligt mig) Cheese and Baconburgare från Max med grönsallad istället för pommes och en tacodressing till. Plockade bara bort brödet.
Middag: Lövbiff med vitlökssås serverad med gurka, fetaost och körsbärstomater.
En vecka
Tiden bara ruuuuuuusar fram. Swoosch, har hunnit med två pass på gymmet, det tredje blir imorgon, sen sticker jag till Umeå en snabb sväng för jobbmöte. Kan bli glest med updates av den anledningen.
Men, vad säger vi om veckans resultat då?
Jag är själv helt i chock, har aldrig någonsin tappat så mycket på så kort tid... men, enligt mina egna reflektioner och tankar så beror det på de extrema mängderna vätska jag samlar på mig när jag äter mycket kolhydrater, OCH, det har ju som ni vet varit jul och nyår... frosseriets hejdlösa helger. Så mycket kolhydrater = mycket vätska i kroppen = tappar mycket vikt när jag slutar med kolhydrater eftersom vätskan inte har något att binda med längre. Men visst är det coolt ändå? Fem kilo på en vecka... ska le resten av veckan tills nästa vägning!
Puss på er! ♥
Trött men nöjd tjej påväg till jobbet imorse...
Min bästa frukost - smoothie
Jag är ingen frukostmänniska egentligen, men ibland bara måste man äta på morgonen. Jag gillar inte tunga frukostar som ägg och bacon eller kesoplättar, däremot tycker jag att smoothie är suveränt!
Jag kör alltid på känn men ungefär detta brukar jag ha i min;
Frukostsmoothie
3 msk grädde
2 msk mjölk
1 msk vatten
2-3 msk rysk yoghurt
0,25 dl vaniljproteinpulver
hallon eller blåbär efter tycke och smak
(isbitar)
Kör allt i blendern, med stavmixern eller elvispen (risk för fluff dock, men det funkar).
Håller mig mätt hela förmiddagen fram till lunch!
