... är naturligtvis min leopardmönstrade kappa. Igår fick jag inviga den! Ni som följer mig på instagram har redan sett den. Köpt här. Det är min systers webshop och det finns så sjukt fina grejer där!

 

@sofiakoistinenedlund om ni vill följa mig på instagram

 

 

 

Förra veckan var jag så förkyld att jag trodde jag satt en golfboll i halsen (kunde knappt svälja) och när det äntligen börjar bli bättre så kommer magsjukan. Igen. Inte. Nöjd. Just. Nu. Är tillbaka en annan dag, mindre less. Puss på er.

 

 

Jag hade magkatarr. Magen blev inte bättre av Novalucol, hjälpte endast någon minut sen var det lika illa igen... låg hemma måndag och tisdag, samt att jag även gick till vårdcentralen då och de sa att jag skulle köpa omeprazol och ta i en kur. Så just nu äter jag inte LCHF överhuvudtaget, jag äter det jag får i mig. Lättsmält mat, drickyoughurt och gröt bland annat.

Jag märker att något inte riktigt står rätt till för i vanliga fall när jag börjar äta kolhydrater triggas jag igång något fruktansvärt, den här gången är det inte så. Jag överkonsumerar inget i kolhydratsväg (vilket brukar vara fallet) och jag är knappt ens sugen på sådant jag brukar älska i vanliga fall, som lax och kött. Kroppen säger bara nej. Har snart ätit omeprazol en vecka och det känns lite bättre, dock i obalans fortfarande. Men, det tar väl tid att bli frisk, för jag gissar att det tog tid att bli sjuk också.

 

Annars är det bra, men upp och ner med humöret eftersom jag inte kan äta ordentligt.

 

Imorgon får jag en riktig "ta-hand-om-mig-själv-dag" då jag ska och göra nya naglar samt klippa mig. Tjuvstartar idag med att färga håret samt bleka tänderna. Man behöver sköta om sig för att må bra, det är jag 100% övertygad om.

 

Och, så fort magen blir bättre SKA jag komma igång med träningen, den har legat på is i nästan ett halvår så det är dags.

 

Hoppas allt är bra med er! ♥

 

Det känns fantastiskt, att äntligen ha tid och tålamod att göra en "riktig" blogg - en som är inriktad bara på det JAG brinner för och är engegerad i. Kost, hälsa och träning (brinner väl inte för det men är påväg dit). Kroppen i helhet. Att må bra. Att hitta balans. Att känna livet återvända, att inte stampa på samma ställe längre.

 

Nej, det här blir en plats för mig (och oss?) att få utlopp för kreativitet gällande mat, motivation i träning och att hitta oss själva där någonstans på vägen. Jag gissar att de flesta redan känner mig, men för er som inte gör det;

 

Sofia heter jag. Bor i Luleå men härstammar från Västerbotten. Fann min kärlek i Luleå för ett och ett halvt år sen. Har vägt över 100 kg, uppskattningsvis 102-104 kg. Fast - det säger inte så mycket om en person, eller hur? Nej, vikt är ett mått på hur många kilon en person väger, inte hur den är inuti.

 

Jag säger som min rektor skrev; har varit med om många svåra sociala situationer men är ändå den person som visar mest engegemang och intresse för andra. Någonstans mellan de orden och självinsikt är jag nu. Jag har kommit från att bara lägga energin på andra i att investera i mig själv. Samtidigt som jag bryr mig om alla. Men jag unnar mig ett lyckligt liv nu, det är skillnaden.

 

Älskar att resa, att laga mat. Ser alldeles för mycket på film och tv i soffan med min bästa. Försöker tycka om att träna, är inte riktigt där än. Spaterapeut och makeupartist i grunden - och jobbar som det. Älskar människor och att möta människor, kan man ha ett bättre jobb?

 

Började min viktresa 2010 i september, min fd svägerska hade gått ner hur mycket som helst på bara några månader, så det var inget svårt val. Omfamnade LCHF med en gång, har gått ner och upp i perioder, kallar mig "kolhydratsalkolist" (jag vet att man bara kan vara alkoliserad av alkohol, men folk förstår uttrycket). Det har hela tiden varit allt eller inget, jag kan inte "bara" äta ett mjukt tacobröd, då blir det kakor dagen efter, en foccacia, en halvliter läsk och sen är jag där igen. Kolhydratsalkis. Därför funkar det bara för mig att äta kolhydrater i korta skov, max några veckor.

 

Varför äter jag inte LCHF hela tiden då? Ja - klurig fråga. Jag tror det har att göra med det sociala samspelet, och även vanor jag inte VILL bryta, även om jag hade kunnat. Hur kul - på riktigt (och jag förstår er som är superstrikta, jag imponeras av er, vill inte reta upp er) är det att åka utomlands och inte kunna dricka en kall Corona, äta chips och spela yatzy på balkongen? Fast yatzy kan man ju spela men you get my point. Därför är jag periodare. Jag gör aktiva, mindre bra val vid vissa tillfällen. Påsk, jul, sommarsemester, solsemester. Sen återgår jag till LCHF.

 

Varför återgår jag då? Jo för vid de här tillfällena går jag helt bananas på kolhydrater, min mage blir halvt kaos och jag blir på dåligt humör, något jag inte är särskilt ofta annars. Tror det hade varit skillnad om min älskade Erik hade ätit LCHF, då kanske jag alltid hade hållit det. Men i vårt hem, och på semestrar, och vid alla tillfällen i övrigt så äter han kolhydrater. Och om han äter chips, då vill jag äta chips. Som att det skulle vara min rättighet. Men jag känner att det är det. Och det är det jag menar med socialt samspel. Att kunna göra som andra gör när man vill. För även om han äter en bulle i soffan under min LCHF-period gör det mig inget, jag har valt att inte ha ont i magen, valt att komma ytterligare en bit på vägen mot 72 kg. Och sen kommer de korta "kolhydratperioderna" och då ska det inte vara fuskigt, ska han ha en bulle så ska minsann jag ha en bulle. Får han köpa Daim får jag också det.

 

Jag måste bara tillägga att jag har tur som har en sån underbar sambo, helt ypperligt perfekt.Stöttar alltid, peppar till max. Jag älskar dig helt otroligt mycket!

 

Det var en del av min historia och lite om mig, hoppas ni tycker om det ni ser och läser, lämna gärna respons.

 

Puss på er! ♥

 

ps. från början kommer en del inlägg kopieras och flyttas hit från den förra bloggen, för min egen skull. så om ni känner igen något ni läser stämmer det helt säkert :)