Jag är kvar här, bara med en miljon upptåg just nu. Flytt med jobbet, saker att fixa, samtal att ringa. Färgar håret och bokar resa till Thailand. Blir alldeles för bortskämd av mitt hjärta och är på sjukt bra utbildningar. Ja - livet kallas det visst? Men jag njuter av varje sekund som det känns såhär bra.

 

Kosten flyter på som att jag aldrig gjort annat och vågen pekar neråt. Hade minskat ett kilo förra veckan också, känns underbart. Fem kilo på två veckor är inte världssämst, är himla nöjd :) kanske jag till och med kan känna mig snygg nere i Thailand om två månader? Jag hoppas det.

 

Träningen är väl det enda som det går sisådär med kan jag erkänna, att vara sjuk förra veckan drog verkligen ner motivationen, samt att vädret inte är till någon större tröst. Men jag hoppas det kommer!

 

Puss på er!

 

 

Här fina Anna :)

 

Chokladkaka:

 

50 g smör

50 g 70% choklad (eller högre)

2 ägg

1-2 dl stevia strö

1 dl mandelmjöl (kör mandel i matberedaren)

1-3 msk kakao

(vaniljpulver)

 

Smält smör och choklad och rör ihop under tiden. Vispa ägg och sötning pösigt. Blanda mandelmjöl med kakao. Vänd ner chokladsmeten samt mandelmjöl och kakao med äggen. Smöra en form med löstagbar kant. Grädda i 5-10 minuter i 200 grader. Ta ut och låt svalna

 

Frosting:

 

100 g philadelphia

60 g smör

4 msk kakao

valfri sötning (jag hade 2 dl sukrin flor, går bra med stevia strö även)

 

Vispa ihop med elvispen till en smet. Om den är fast så häll i en skvätt grädde. Bred på kakan och gör ett fint mönster med hjälp av en gaffel. Klart!!!

 

Notera: Det här är SJUKT gott och inget för den sötberoende, triggar massor. Men bra alternativ vid kalas och liknande :)

 

 

 

 

Ni som läste min förra blogg vet att vi håller på med en utmaning med jobbet, nu verkar utmaningen dock rinna ut i sanden men jag väljer att köra på iallafall, för att verkligen komma igång med träningen och sådär.

 

 

Träna fem dagar i veckan med valfri fördelning på passen (3x styrka, 2x kondition eller 2x styrka, 3x kondition) i fyra veckors tid. Målet med utmaningen var att komma in i ett nytt sätt att tänka runt träning för att kunna fokusera på det positiva i efterhand och skapa en hållbar lösning. Målet var även att gå upp/gå ner så mycket som möjligt i cm under dessa fyra veckor.

 

 

 

 

Med mina nya lätta Nike Free!

 

Har dock inte hunnit inviga dem då någon hemsk förkylning satt sig i min kropp (varit sjuk sen i lördags). Sov precis en och en halv timme :))) hatar att vara sjuk! Men tills imorgon måste jag vara någorlunda frisk - några dagars utbildning i Umeå står på schemat inklusive personalfoto, man kan ju inte vara rödnäst vid ett sådant tillfälle, eller hur?

 

Ska använda dem i gymmet och till inomhuslöpning. Otroligt lätta och sköna! Köpta på Sportamore.

 

 

 

Vad är LCHF?

LCHF innebär olika saker från person till person, men själva förkortningen står för Low Carb High Fat.

Vad är LCHF för mig?

För mig har det varit att ta bort så mycket kolhydrater som möjligt från kosten (pasta, ris, socker, bröd, mjöl, potatis, underjordsgrönsaker, frukt och vissa bär) och fyllt på med lite extra fett om det har behövts.

För mig handlar det om att göra rätt för att må bra, för då vet jag att vikten kommer peka neråt med en gång. Det där med att lära sig känna efter kommer efter någon vecka.

När jag äter kolhydrater känner jag mig hungrig hela tiden = jag äter hela tiden. Mitt blodsocker hoppar upp och ner och i min hjärna startar en reaktion som säger ”Jag vill ha energi!” direkt jag hamnar i botten av blodsockerkurvan. Då fyller jag direkt på med det som finns tillgängligt, saft, kakor, mat, frukt, godis etc. Det slår aldrig fel. Till en början kan jag kontrollera det, men efter några veckor har jag stupat utför och hamnat på botten och det är då det är riktigt illa.

Jag kan gömma godis (eller papper efter godiset), äta chips när jag vet att ingen ser och vräka i mig hur mycket spaghetti som helst om jag vet att ingen kommer märka det. Jag kan inte ta bara en kaka, jag måste äta av allt. Finns det chips med dip vill jag äta tills skålen är tom. Finns det god mat på bordet skulle jag kunna äta tills jag spyr.

Sådär är jag, det är beroende och beteendestörning i ett.

Med LCHF kommer man snabbt in i att INTE höja blodsockret och då blir man inte hungrig förrän man är riktigt hungrig och behöver mat. Det är det som gör det så bra, och jag tror det främst är därför det funkar för mig. Jag får en sällan skådad medvetenhet om vad jag äter och stoppar i mig. Jag tänker efter en extra gång, jag ser över vad som finns på min tallrik egentligen och jag äter tills jag blir mätt och inte mer än så. Jag är oftast inte sugen på mer heller. Småätandet slutar när man börjar med LCHF, mycket för att det inte finns så mycket att småäta av och jag blir äcklad av att stoppa i mig åtta ostskivor om jag är mätt efter frukost (om jag äter frukost). Hade det handlat om åtta småkakor hade det inte varit några problem, de hade åkt ner direkt. Det är konstigt det där, vad droger gör med en.

LCHF för mig är att:

äta mer grönsaker och ibland (men inte alltid) lite mer kött

ersätta socker och andra kolhydrater med mer fett

inte behöva gå hungrig

äta naturlig, icke processerad mat

hålla en jämn blodsockernivå

bli piggare och gladare (i enlighet med punkten ovan)

få en bättre och mer välfungerande mage (överkänslig mot mjöl)

hålla mitt sockerberoende under kontroll

kunna känna efter hur kroppen mår och hur mycket jag behöver äta

äta när jag är hungrig och inte när jag kan/har lust

inte behöva anstränga mig eller göra en stor sak av att ”banta”, vikten pekar neråt ändå, så länge jag gör rätt

slippa huvudvärk från sockerabstinens

kunna sova bättre

Livsmedel jag äter:

Kött, fisk, skaldjur, ägg, fett, feta såser, ovanjordsgrönsaker, mejeriprodukter (man får se upp lite här dock, mycket mjölksocker i vissa saker)

Livsmedel jag avstår helt ifrån:

Socker, stärkelserik mat (typ pasta, potatis), margarin eller andra lightprodukter och frukt samt jordgubbar

Ibland:

En bit mörk choklad eller LCHF-chokladmousse, möjligtvis lite morötter eller andra rotfrukter (dock väldigt sällan, aldrig hemma). Nötter, blåbär och hallon.

Saker jag dricker:

Vatten, kolsyrat vatten, te och kaffe. Coke Zero om jag känner att det söta inte triggas (inga kolhydrater eller kalorier, det här är enda lightprodukten som är accepterad av mig). Vin ibland, men bara vid fest.

Slutsats:

För mig handlar LCHF om att äta god, bra, hemmalagad (så gott det går) mat, som jag håller mig mätt på och mår bra av. Det handlar om att inte höja blodsockret, att inte trigga sötsuget, att inte underhålla beroendet. LCHF för mig är också att magen börjar fungera bättre, eftersom den blir upp-och-nervänd (går inte in närmare på detaljer...) och uppblåst av mjöl.

LCHF för mig handlar inte om att äta bearnaisesås och biff till varje måltid, det handlar inte om att äta smör med sked och det handlar inte om att jag tror att det är den enda rätta vägen för alla.

Men jag vet att det är rätt för mig, för det är mat på mina villkor.

Det känns fantastiskt, att äntligen ha tid och tålamod att göra en "riktig" blogg - en som är inriktad bara på det JAG brinner för och är engegerad i. Kost, hälsa och träning (brinner väl inte för det men är påväg dit). Kroppen i helhet. Att må bra. Att hitta balans. Att känna livet återvända, att inte stampa på samma ställe längre.

 

Nej, det här blir en plats för mig (och oss?) att få utlopp för kreativitet gällande mat, motivation i träning och att hitta oss själva där någonstans på vägen. Jag gissar att de flesta redan känner mig, men för er som inte gör det;

 

Sofia heter jag. Bor i Luleå men härstammar från Västerbotten. Fann min kärlek i Luleå för ett och ett halvt år sen. Har vägt över 100 kg, uppskattningsvis 102-104 kg. Fast - det säger inte så mycket om en person, eller hur? Nej, vikt är ett mått på hur många kilon en person väger, inte hur den är inuti.

 

Jag säger som min rektor skrev; har varit med om många svåra sociala situationer men är ändå den person som visar mest engegemang och intresse för andra. Någonstans mellan de orden och självinsikt är jag nu. Jag har kommit från att bara lägga energin på andra i att investera i mig själv. Samtidigt som jag bryr mig om alla. Men jag unnar mig ett lyckligt liv nu, det är skillnaden.

 

Älskar att resa, att laga mat. Ser alldeles för mycket på film och tv i soffan med min bästa. Försöker tycka om att träna, är inte riktigt där än. Spaterapeut och makeupartist i grunden - och jobbar som det. Älskar människor och att möta människor, kan man ha ett bättre jobb?

 

Började min viktresa 2010 i september, min fd svägerska hade gått ner hur mycket som helst på bara några månader, så det var inget svårt val. Omfamnade LCHF med en gång, har gått ner och upp i perioder, kallar mig "kolhydratsalkolist" (jag vet att man bara kan vara alkoliserad av alkohol, men folk förstår uttrycket). Det har hela tiden varit allt eller inget, jag kan inte "bara" äta ett mjukt tacobröd, då blir det kakor dagen efter, en foccacia, en halvliter läsk och sen är jag där igen. Kolhydratsalkis. Därför funkar det bara för mig att äta kolhydrater i korta skov, max några veckor.

 

Varför äter jag inte LCHF hela tiden då? Ja - klurig fråga. Jag tror det har att göra med det sociala samspelet, och även vanor jag inte VILL bryta, även om jag hade kunnat. Hur kul - på riktigt (och jag förstår er som är superstrikta, jag imponeras av er, vill inte reta upp er) är det att åka utomlands och inte kunna dricka en kall Corona, äta chips och spela yatzy på balkongen? Fast yatzy kan man ju spela men you get my point. Därför är jag periodare. Jag gör aktiva, mindre bra val vid vissa tillfällen. Påsk, jul, sommarsemester, solsemester. Sen återgår jag till LCHF.

 

Varför återgår jag då? Jo för vid de här tillfällena går jag helt bananas på kolhydrater, min mage blir halvt kaos och jag blir på dåligt humör, något jag inte är särskilt ofta annars. Tror det hade varit skillnad om min älskade Erik hade ätit LCHF, då kanske jag alltid hade hållit det. Men i vårt hem, och på semestrar, och vid alla tillfällen i övrigt så äter han kolhydrater. Och om han äter chips, då vill jag äta chips. Som att det skulle vara min rättighet. Men jag känner att det är det. Och det är det jag menar med socialt samspel. Att kunna göra som andra gör när man vill. För även om han äter en bulle i soffan under min LCHF-period gör det mig inget, jag har valt att inte ha ont i magen, valt att komma ytterligare en bit på vägen mot 72 kg. Och sen kommer de korta "kolhydratperioderna" och då ska det inte vara fuskigt, ska han ha en bulle så ska minsann jag ha en bulle. Får han köpa Daim får jag också det.

 

Jag måste bara tillägga att jag har tur som har en sån underbar sambo, helt ypperligt perfekt.Stöttar alltid, peppar till max. Jag älskar dig helt otroligt mycket!

 

Det var en del av min historia och lite om mig, hoppas ni tycker om det ni ser och läser, lämna gärna respons.

 

Puss på er! ♥

 

ps. från början kommer en del inlägg kopieras och flyttas hit från den förra bloggen, för min egen skull. så om ni känner igen något ni läser stämmer det helt säkert :)